Isolde blir bara sämre och sämre och vi blir bara mer ledsna över att se henne lida och inte kunna göra någonting. Vår lilla älskade vän, som inte är speciellt gammal och som vi varit nära att mista flera gånger men hon har alltid överlevt på något mirakulöst sätt. Nu mår hon så dåligt att vi inte kan se något annat slut på hennes lidande än att låta henne få somna in.

Hur ska man orka med skolan när det finns så mycket annat som bekymrar en hela tiden. Isolde är så sjuk så sjuk och jag är långt borta från henne utan en chans att ens säga hejdå. Hur orkar man då bry sig om skolan? Jag är helt ensam, har inte ens en pojkvän som förstår och kan trösta mig. Vad man än är med om så kan man inte räkna med att någon annan finns där, utan man är ensam hela tiden.