Ångest är min vardag nuförtiden.

Varför kan inte jag vara en av dem som har tusen olika saker på gång och ändå aldrig lider av att orken tar slut? Varför orkar inte jag engagera mig helhjärtat i alla saker? Varför ser inte jag att det kommer ut någonting bra av alla mina ansträngningar? Varför ser jag inte möjligheterna istället för alla problem? Varför räcker min tid bara till skolan och läxor? När alla andra verkar ha tid med att ta hand om sig själv, träna, roa sig och dessutom alla prov/läxor och ändå sova tillräckligt mycket per natt? Varför är inte jag en sådan som mår bäst av 6 timmars sömn istället för 9 och ibland mer?

Jag är kung på att skjuta upp saker. Ikväll sov jag bort halva kvällen trots alla måsten jag har på halsen:

• Skriva ett CV.
• Öva på engelska-, FOTO-, svenska- och projekt & företagandeprov.
• Skissa ansikten till Bild & Form.
• Dokumentera Gränby Centrum.
• Forska om medievåld i filmer.
• Fotografera blommor på ljusbord.

Den sista punkten är iochförsig inget måste eftersom jag själv frågat Kjell om han kan hjälpa mig på onsdageftermiddag i studion. Det ska bli riktigt kul, tills dess måste jag även handla blommor.

Nu är klockan 00:36 och jag har faktiskt hunnit med att forska lite om Shakespeare, som vi har prov om på engelska på onsdag. Jag har skrivit mitt CV, även om det behöver en hel del finjusteringar och så har jag dessutom pillat lite i photoshop.

Det märkliga är att jag alltid brukar bli arg, irriterad och besviken på mig själv  när jag lyckas sova bort en del av kvällen såhär. Men just ikväll så har jag pratat massor med min prins, vilken jag tror har bidragit till att jag ändå är väldigt glad och positiv. Nu jävlar! Hinner alla andra, så varför skulle inte jag hinna med alla mina måsten? Det är aldrig för sent att ändra sig!

Tack och godnatt!