Gårdagens bussresa från Grisslehamn till Uppsala var en jävla pina för att vara uppriktig. Bussen var fullproppad av mer eller mindre fulla människor och så dessa två 18-åriga blondiner, Jessika och Malin(om jag inte minns helt fel). Jag satt längst fram bakom busschauffören för att kunna se vägen bra och av erfarenhet så vet jag även att det är bäst luft längst fram i bussen. Som sagt, fullt med människor var det och den enda platsen som var ledig var den bredvid mig så en av ovannämnda blondiner slog sig ner bredvid mig och hennes kompis fick sitta på guide-stolen. Blondinen på guide-stolen tog upp microfonen i bussen, hon tyckte väl antagligen att det hörde till med tanke på att hon satt där guiden brukar sitta och prata, och började förklara med sin ljusa, gälla röst att vi var på väg mot Uppsala men skulle stanna i Hallstavik, Knutby, Almunge på vägen.

-Vi kommer att vara framme i Uppsala klockan..
-Kl 21.15 ungefär, sa Chaffisen.
-Kl 21.15 ungefär kommer vi vara framme i Uppsala. Och då har ju Malin och jag missat vårt tåg! Och så har vi missat Andra Avenyn och i morgon kommer Prison Break kl 21 på kanal 3, missa inte det. Och på tisdag kommer Desperate Houswives!

Även om många, däribland jag, skrattade i början så blev vi snabbt på sämre humör då vi insåg at vi skulle få lyssna på två småfulla blondiner från Gävletrakten i ca 1,5 tim. Åtminstone så tror jag att de var ifrån Gävle då de pratade som en kille gjorde på Vattholma, han var från Gävle. Jag kallar det världens mest jobbiga dialekt då den ser ut ungefär såhär: "Malin! Jag tar en godis jag!" "Vi har vart över och handlat vi!" "Du är busschaffis du!" osv. Ni förstår grejen?

Till slut kom en tjej fram och undrade försiktigt om det möjligtvis går att sänka volymen på microfonen eller om tjejen kanske kunde låta bli att prata så mycket i den.

-Se, nu får du skäll! sa Chauffören, som för övrigt hade en jävligt konstig attityd.
-Nej, men egentligen så kanske det är chaufförens ansvar att alla trivs? svarade den här tjejen som kommit fram. Det är väldigt många där bak som är irriterade också.

Hursomhelst så blev det inget mer fnitter och skrik i microfonen men jag kunde såklart höra dem ändå eftersom jag satt så nära. När bussen stannade utanför Willy's i Uppsala så skyndade jag mig ut och väntade på att min väska skulle bli synlig under alla öllådor, kassar och andra väskor i bagageutrymmet. Till slut så skymtade jag den så jag kröp in och grep tag i den. Då märkte jag att den var helt blöt. "Fyfaan!" utbrast jag, men ingen hörde. Någons jävla öl hade gått sönder och runnit ut på min väska. Tack så jävla mycket jävla bussjävel och jävla fulla människor tänkte jag och cyklade hem i ilfart. Att säga till chauffören hade väl knappast hjälpt. Skadan var hursomhelst inte förödande. Min biblioteksbok hade lite på pärmen, men min tidning som var precis ny fick jag slänga eftersom den stank öl och sidorna var alldeles skrynkliga.

Mamma ringde till Eckerölinjen idag och jag måste tydligen skriva ett brev, en skadeanmälan, och lämna in till Eckerölinjen om jag ska kunna få någon slags ersättning. Det ska tydligen vara ett väldigt formellt brev så mamma hade skrivit upp några punkter. Hon är på jobb och pappa trodde att jag skulle kunna skriva av bara han höll brevet framför webcamen. "Jag vet inte hur man gör" sa han när jag sa att han skulle skriva av det och maila till mig.

Så nu är jag på skitdåligt humör eftersom jag har ännu en sak att göra ikväll. Som om det inte räckte med matte, mdk, svenska, samhälla, foto och bild.

I morgon kommer jag ivarjefall hem med 15-turen, det kommer anagligen inte vara omtyckt av Kjell men jag orkar inte bry mig. Någon sympati får jag knappast räkna med så jag ids inte ens förklara för honom.

Död åt alla överambitiösa lärare på GUC(=lärarna i de ämnen jag räknade upp)!

Halleluja..