Min svenskalärare sa en gång att det spelar ingen roll hur många vänner du har. Det du upplever är du ensam om att uppleva. Ingen känner det du känner och ingen förstår det du känner.
Man är alltid ensam med sina känslor.

I morse steg jag upp kl 9(tog en välbehövlig sovmorgon), med mina svullna röda ögon. Tänkte: "Vem har sagt att inte jag kan låtsas som om allt är jättebra?" och spacklade igen ögonen och klistrade på ett stort leende. Det gick inte så bra.

Nu önskar jag mig bara en pojke som kan komma hit och sova med mig när jag behöver det, som kan hålla mig i handen tills jag somnar och paja mig på ryggen när jag är ledsen.

Förresten så är Coldplay det enda jag kan lyssna på som inte påminner..

Nobody said it was easy
It's such a shame for us to part
Nobody said it was easy
No one ever said it would be this hard

ida