..och darrig på handen.

Ja, känslan efter 2 timmar buss och två timmar båt sitter kvar. Känslan är inte helt olik den man har när man är full, eller åtminstone bakis. Jag steg av båten för 1 timme sedan och jag är fortfarande yr. 27 m/s i byarna blåste det under turen till Grisslehamn. Under den turen som jag, Ann, Adam och Kattis åkte så kanske det snarare blåste25 m/s. Tur att det finns sjösjukepiller i informationen men synd att det tar en halv timme/timme innan de börjar verka och då var redan det värsta över. Smarta som vi är slår vi oss ner högst upp, längst fram på båtjäveln. I baren. Men sen fick vi nog och flyttade ner några våningar. Storebror Peter var på jobb så jag följde med honom och fick titta på stormens förödelser. Hans TV i hytten hade trillat i golv, flaskor i snabbköpte hade gått sönder, hyllor i lagret ramlade, förvaringsboxar flyttade på sig.. Jag brukar inte vara så känslig, bara jag får ett piller så brukar allt gå bra, men idag så blev det nog för mycket med både buss och båt. Benen darrade och ansiktet tappade färgen, fick jag höra.

Hujedamej, jag hoppas att det inte blåser så HIMLA mycket på söndag..

Goodnight folks!