Jag undrar hur det känns när man saknar någon.
Hur vet man att man saknar någon?
Jag menar, hur känns känslan?
Jag undrar om jag någonsin känt det känslan, saknaden.
Jag tror att jag har det ivarjefall.
Jag trodde att jag skulle bli tokig av saknad när jag flyttade till Uppsala, men det känns ändå som att jag är hemma ganska ofta ändå. Jag kommer hem varje helg och då träffar jag Lukas, Peter, Ludde och Eva. Det är mer än vad jag träffade dem när jag gick på Folkis. Det har varit fest i stort sett varje helg också och då har jag träffat Jenny och Sara, men också Mimmi, Cindy, Fina, Gisela, Sofia osv. Det räcker för mig, därför saknar jag inte någon så mycket när jag är i Uppsala. Eller jo, jag saknar Emma, men det gör jag även när jag är hemma. I veckan så träffade jag Kim för första gången på ungefär ett halvår också, honom har jag saknat och jag saknar tiden på Folkis. Och jag saknar min själsfrände Julia och vår humor.

Så att sakna någon/något så är att vilja ha nu med en gång men veta att man inte får/inte kan.

Men när du skriver till mig på lunar att du saknar mig så tror jag dig inte förrän du ringer och bestämmer träff  nästa gång jag kommer hem!

ida